Slug. Mer eller mindre.

är allt fantasiskt härligt varmt och löftesrikt.

Sen kliver man in. Och ser de soldränkta fönstren. Ser fönstren. Ser inte ut genom dem. Fy fan.
Och dammråttorna. Fy fan.

Vi går ut igen till det härliga varma.
Kommer hem när det är mörkt.


Jag får barn som äter varannan timme. Den här gången också.
Dygnet runt.
Köpte tillägg igår för prova byta ut sista målet vid 22 och se
om hon behagar sova längre.
Hon äter med tveksamhet men jag lyckas lirka i nästan
hela flaskans innehåll fast hon bara letar efter den varma invanda mammavärmen.

Vi somnar. Vaknar efter två timmar.

Men jag har testat!

Är trött, har en inflation (den nivån är min humor på..) i ena axeln
och vill ha några hästar.

Nu ska vi fika.

är ändå lättare när solen skiner.

Nu ska vi hänga tvätt, stryka gardiner och hämta T&S.

Hemmafruyrket bjuder på få överraskningar.

Häpp!

snickare och en skorsten kortare. Och då är klockan inte ens lunch.
Effektivt.
Och det snöar på tvären.

"Vi hade iaf tur med vädret" som en av dem sa.

Jo precis.

Jag och bejbis skall under dagen ha packat upp iaf fyra av de sista kartongerna,
har gett oss in i skräprummet. Här står datorn. Så lämpligt.

Eftersom M har hamnat i nån perfektionsnoja har varken vår hallspegel eller toalettspegel blivit uppsatta
vilket resulterat i att halspegeln flyttas in och ut ur badrummet alt hallen vartefter behovet finns (rakning, smink (sure..)osv). Blir spegeln kvar inne i badrummet (oftast) står den brevid toaletten vilket i sin tur resulterar i att man ser sig själv när man sitter och bajsar (i början bar jag ut den). Sen tittade jag åt andra hållet men numer har jag vant mig vid att sminka mig samtidigt, dra svarta strån från hakan (den står ju så nära), räkna gråa hårstrån osv. Inatt när jag var uppe såg jag jag hade valkar på ryggen av bhn. Men vaffan?! Det är ju inte fräscht! Sen såg jag att min profil var rätt schysst tills jag ställde mig upp och såg resterna av min mage hänga över mummelbyxorna. Insåg också att profilen bara var okej pga att brösten pekar längre ut än magen, vilket gör att jag måste antingen banta eller amma tills bejbis blir 18 år eftersom det är mjölken som gör brösten. Sen kommer jag få hissa upp dom med hjälp av gaffa.
Idag ska vi skruva upp den i hallen.
Spegeln alltså.


Alltså.
Igår såg vi The ninth gate med Johnny Depp, vilket resulterat i att jag suttit och sett mig över axeln
varje gång jag ammat i natt av rädsla för...att ja vadå? Att Lucifer ska komma och ta mig?
Jag kom till insikt i morse och insåg att han antagligen inte väljer en trött, sliten, blekfet nyförlöst morsa om han ska hämta hem ngn (dock är mina strån på hakan välansade!), han har säkert bättre smak än så. Jag kommer antagligen till himlen trots alla mina fel, Gud är den ende god nog att ha överseende med det.

snällaste bejbis och jordens tröttaste mamma.
Räknde snabbt ut att jag på fem nätter sovit knappt 20 timmar,
dvs somna vid tolv, vakna vid två, somna om vid tre vakna vid fem.
Att få sova fyra timmar i sträck frambringar en känsla av
att vara utvilad. Fyra timmar uppdelat på två är inte lika uppiggande
och idag är jag bara trötttrötttrött.
Bejbis har inte varit utanför dörren på två dagar, jag fryser och det är kallt ute.
Men mest är det hantverkarnas fel då jag fått sitta här och vänta in information.

Nu har jag en upphuggen skorsten och väntar på att de ska fixa den på måndag.
Fy fan vad trött jag är på att aldrig bli färdig! Har hängt upp gardiner i ngt
desperat försök att få till hemkänslan men den ständiga jakten på allt damm
som blir efter borr och slag i kombination med avsaknad sömn
är jag bara trött och less.

Jag ska åka till Konsum i kväll när M kommer hem. Kanske kommer jag aldrig mer tillbaks.
Sänder ett kort från Mexico. Bara sådär.

Hasta luego

...mina inlägg trillat in under dagen fast jag postat dom tidigare. 
Vem vet var dom hållit hus under tiden?

Insikt idag:
Fördelen med att alltid vara nerspydd är att om man slabbar ut
capuccino från McD på tröjan är det ingen som reagerar. Det smälter in
bland de andra fläckarna.

Har också haft ett Gevaliamoment idag, dock visade det sig han var från
Jehovas så han blev aldrig inbjuden.
Nu duggar det tätt mellan de oväntade besöken här.

-13,7 grader inatt och vi kan inte elda. Det är inte konstigt folk förr (utan element)
hade så många ungar, att ligga ger värme.

Sa jag vi har vatten i dunkar då vi inte kan dricka det
i kranen? Vet ni hur lätt det är hälla upp vatten ur en dunk med en hand
då man har en bejbis på den andra armen? Och det slutar liksom
inte klunka det liksom klunkklunkKLUNK. Ut på golvet.

I löve bo i hus!

Återbesök av sotaren.
Skorstenen är fortfarande inte som den ska.

Jag har således hantverkare här igen för att hugga och
installera nya rör.

Jag kommer snart sprängas av längtan att få vara själv.
Varje morgon är det ngn ny. Teleoperatörer, snickare, målare...you
name it. Jag har haft alla.

Jag avundas M som jobbar.
Han sa igår att han läst ngnstans att hugga är som att
åka vasaloppet.
Jävlar vad jag kan skida.
Ge hit motorsågen för helvete innan jag går
bärsärk här hemma.

Gjorde ett test.
Är inte gravid.
Kan nån tala om det för min mage?
Jag vill gärna få plats i mina jeans igen.

Snälla magen.
Man KAN banta på choklad.

Gick just förbi spegeln.
Ser gravid ut.

...

Den där grejen med att när man kliver in i ett rum, (står i rulltrappan, kliver in i en hiss osv) väljer ut den man
skulle kunna tänka sig idka sexuella kontakter med i ngn sorts tvångstanke har inträffat här på landet.

Märk väl att om jag tittar ut i mina fönster, vilken riktning som helst, ser jag bra skog och hagar. Ingen människa så långt ögat når. Därför kanske man kan ha mer förståelse att jag efter veckor av slipdamm, tapetklister, färg och flyttlådor och de enda jag haft i min närhet är en snickare vid åldern 65 och M´s pappa i samma ålder, nästan går upp i brygga (nåväl) av glädje när sotaren kliver in för att provtrycka skorstenen. Typ 40 och skitsnygg man.
Jag kan vara lite påverkad av mina förlossningshormoner/postgravidhormoner.

Men dock!
Lite glädje i sömnbristen och oordningen. En svartmuskig man med glittrande blå ögon
får lyfta min dag när den riktiga mannen är i skogen.
M framförde sitt missnöje över min reaktion på sotaren. "vem blir det nästa gång? Rörmokaren?"
Nej svarade jag, han var här förra veckan. Inte jämförelsevis så snygg. Å andra sidan hade han
toppluva. Toppluva är inte helt i min smak.

Den 5 januari varken ploppade eller storklevererades bejbis ut.
Stackarn pressades ut till ljudet av mina fullständigt ohejdbara "AJ" och ramsor som
"ge mej droger" och annat ocharmigt.

Jag kan inte under några omständigheter förstå att jag lyckats förstränga
denna smärta. Föda med stil, - my ass.
Det finns inget stilfullt eller rofyllt med att svettas, grymta och bajsa ner sig.
Nu vet jag inte om jag gjorde det sistnämnda och bara det att inte kunna säga
om jag gjort det eller ej säger väl allt om förmågan att styra sina kroppsdelar
i detta skede.

Jag ska inte ge ngn detaljerad förlossningsberättelse här då vi alla
har unika och egna men unset av glädje när barnmorskan säger
att jag inte sprack alls liksom förtogs av de följande orden "men du har hemorrojder
som inte är av denna värld".

Tack. Verkligen.

Finkänslighet finns inte innanför väggarna på förlossningen.

Jag hade supit bort bloggen!
Jag hittade den inte och kunde inte förstå vad jag döpt den till. Ibland
bär jag upp namnet med den äran. Hittade den när jag försökte starta en ny med
en gammal mailadress. Då hade jag redan en blogg reggad på den mailen.

Min kära vän L säger det inte är okej att vara förvirrad längre nu när
jag är ogravid.

Men skjut mig då.