Glädje i tristessen


Den där grejen med att när man kliver in i ett rum, (står i rulltrappan, kliver in i en hiss osv) väljer ut den man
skulle kunna tänka sig idka sexuella kontakter med i ngn sorts tvångstanke har inträffat här på landet.

Märk väl att om jag tittar ut i mina fönster, vilken riktning som helst, ser jag bra skog och hagar. Ingen människa så långt ögat når. Därför kanske man kan ha mer förståelse att jag efter veckor av slipdamm, tapetklister, färg och flyttlådor och de enda jag haft i min närhet är en snickare vid åldern 65 och M´s pappa i samma ålder, nästan går upp i brygga (nåväl) av glädje när sotaren kliver in för att provtrycka skorstenen. Typ 40 och skitsnygg man.
Jag kan vara lite påverkad av mina förlossningshormoner/postgravidhormoner.

Men dock!
Lite glädje i sömnbristen och oordningen. En svartmuskig man med glittrande blå ögon
får lyfta min dag när den riktiga mannen är i skogen.
M framförde sitt missnöje över min reaktion på sotaren. "vem blir det nästa gång? Rörmokaren?"
Nej svarade jag, han var här förra veckan. Inte jämförelsevis så snygg. Å andra sidan hade han
toppluva. Toppluva är inte helt i min smak.


Kommentarer
Postat av: Helene

Ha ha, den sotaren känner jag. Gamla klasskompisar och en riktig flörtis. Passa dig asg



Kram!

2009-02-19 @ 14:14:50
Postat av: Slugen

Ja, jag känner mej inte så orolig, jag är både fet och full med kräks men ändå! Jag gläds av att bara få se ngt annat än snickaren. Idag tittade jag på när dom tömde soporna...Det går liksom utför här. =) Puss!

2009-02-19 @ 14:21:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0