Slug. Mer eller mindre.

Jag knarkar det.

Vi har än engång tillbringat en natt på sjukhuset med Bejbis
som i tisdagskväll, precis innan vi skulle sova, slutade andas.
Jag skakade liv i henne inte en gång utan flera och vi åker
naturligvis de sex milen till smitthärden Sjukhuset.

Vi sover i ett av rummen på kliniken och jag ÄCKLAS av alla
bakterier och bassilusker som finns överallt och får lite ångest
och dampar loss mitt i natten och det enda vi vill är att ta barnet och
åka hem, inte sova på ett rum med uppkopplat barn och sunkiga sängkläder.
3*2m rum klär oss inte längre.
Nu får det räcka!

Summan av kardemumman då, vi är hemma nu, barnet andas, om än rossligt men
det har hon ju gjort de senaste fem månaderna, Mammamultiuse går och handdesinfekterar
ständigt och en doft av sprit ligger tung över huset.



Hur skulle de här sitta nu?