Slug. Mer eller mindre.

Men ackackack dagarna rinner fortifort och det är barn och
hus mest helatiden. Idag klev vi upp halvfem vilket ledde till att jag längtade efter lunch vid
halvnio. Gud, vad har jag gjort för att få morgonpigga barn?
Så nu ska jag ta reklamen på orden och använda mig av Aspen istället för
koffein. Fuel for professionals. Vi får väl se då.


Barnen var och red hos V på småhingstarna för nån vecka sen;

(V kommer skjuta mig för hon är med på bild. Så går det.)


Förövrigt inget nytt. Bejbis förkyld, såklart. Vi har plöjt upp ett nytt potatoland.
Eller ja. Bejbis och M. Blunda när ni tittar på den till höger, han finns ju inte.

Annars matar vi katter och kaniner och planerar hästingång.
Bejbis kollar halmkvalitén.



Var badade i M-ås vattenpalats med de stora igår. Åkte nya rutschkanan. Jag
var faktiskt orolig jag skulle få hjärnblödning, jag insåg ju att jag skulle skämma ut oss om jag skrek
så jag höll inne men jävlarihelvetet vad det gick. Satt sen i bubbelpoolen resterande tid 
och insåg att det gått för långt med dallret. Något måste göras. Jag blev nästan sjösjuk.


Var och red en av Ts superhästar förra söndagen, hon drar sig lite för att rida just den
sen hennes ridolycka. Hon (hästen) är genomsnäll men pigg och glad och
visar det gärna. Nu gillar jag ju lite studsiga kreatur som ni vet så jag skrattar mest
men nu var det ett tag sen jag red och jag är inte sugen på bryta lårbenshalsen
(jo, numer gör man det. Förr borstade man ju bara av sig och klev upp igen) så lite
orolig, nej inte orolig men spänd kanske på dagens hopp. Kändes som jag satt på en såndär
leksak man stoppar en femma i på stormarknader som barnen kan åka på. Slowmotion
bock/brall/kick i serie på tre och jag tjöt av skratt.

T vill fortfarande inte sätta sig på henne.

Nåväl.

Vad hände här? Shakira är inte Shakira längre.
Men 0,24 in i videon har hon lånat min rumpa.
Den dallrar inte mycket. Som ni ser.


Tänker fö inte kratta ett lövhelvete till fören alla trillat av.
Vi bor för fan i skogen!

Häpp!