Slug. Mer eller mindre.

en solig morgon, himpansungen sover, känner jag inte riktigt har koll på
varför jag vaknar.
Då. Då hör jag råmandet från vildmarken (eller hagen strax utanför mitt fönster).
Jag står i givakt på nolltid och hör hur hästarna skenar iväg, jag anar oråd, rusar ut och kollar i fönstern efter förrymda hästar men de står oroligt och trampar vid vattenhålet (karet). Då kommer det igen, råmandet från helvetet.

Jag hittar M vid frukostbordet och jag undrar vad fan det är frågan om halv sex på morgonen?
"-Dom råmade på mig när jag hämtade tidningen, de vill ha nytt bete. "

Men vad i helvete! De har gått på det betet i fyra dagar, max. Det är MASSOR av bete. Vad är det för bortskämda individer?! Fyra hästar hade klarat sig där hela sommaren, lätt.
"-dom funkar så" säger den skolade bonden och jag svassar iväg ut i gummisappar och Ms skjorta för att ge hästarna lite hö och vatten. Vad jag inte räknade med var att det stod en kör på femton kossor och skrek efter mig på vägen upp. Chocken innan koffeinintag och det höga tonläget vid denna tidpunkt gjorde jag höll på att trilla omkull. 
Jag blev närapå lite generad och drog lite i skjortan.

Vafan. Sån uppmärksamhet har jag inte fått på många år.



Iaf.

Dagen bjuder på en skriande längtan efter vår årliga tur till Köpenhamn.
Öl i solen och oanständig sex på hotellrummet.

Snart drar vi!

Det gick en propp på jöbbet i...låt mig tänka...onsdags? I fix propping.
Det luktar brännt. Jag upptäcker det läcker vatten från taket rakt ner i en eldosa på toaletten.
Jag skruvar ur proppen, ringer vaktmästaren som har semester men ändå dyker upp
och konstaterar samma som jag. 
Ringer rörfirma som kommer hit konstaterar samma sak, de ringer i sin tur en elektriker
som kopplar ur den där dosan så jag kan få strömming i butiken igen.
När de sedan ägnat eftermiddagen åt att hugga upp tak och väggar inser de det inte går utan de måste
bila bort skiten (blåbetong).

Torsdag:
Mamma ringer och är jätteglad när hon berättar de  har inte plastat in dörren, än mindre STÄNGT dörren in till lagret som i sin tur har en dörr till (öppen?!) in till butiken vilket i sin tur leder till att vi har betongdamm i helva jävla fucking butiken. All choklad som ligger öppen i montern är bara slänga, alla påsar, all cellofan allt måste bytas ut och alla ytor måste saneras.

Jag ringer M som får komma hem, slänger mej i bilen och fyra mil senare är jag ju inte mindre upprörd när jag kommer fram till butiken.

Jag liksom skakar när jag hittar fem män med massa maskiner som inte har det minsta koll på läget.
Jag frågar hur de tänkte här? (dööööhhhh....som vanligt när det gäller män, ingen tanke) Inte nog med att det har maskiner som står och går och gör att det är varmt som i helvetet, det har inte slagit dom att vi har AC av en anledning, undrar jag. Men det spelar ju ingen roll ändå eftersom JAG MÅSTE SLÄNGA ALLT I MIN BUTIK eftersom det är fullt med blåbetongdamm!!!!!!!!

Behöver kanske inte gå in på vidare beskrivning av vår diskussion, eller mer min monolog, om att det måste finnas vissa skyldigheter när man jobbar bland livsmedel. Inte fan går man in på ICA och börjar bila utan att plasta in platsen man vistas på?!

När jag väl fått fram på ett telefonnummer till en ansvarig chef efter hot att gå till bolaget centralt och leta mig fram den vägen sätter jag mig på trappen utanför och ringer till en mycket sympatisk och trevlig man som kommer och gör mig sällskap inom två minuter. Jag berätter det hela och han ber att vi ska gå in och titta på eländet.
Vi kliver in och han sliter sitt hår och bara liksom böjer sig fram och skakar på huvudet.

Han lovar mig de ska stå för allt och att jag inte ska oroa mig för det. Han tar helt på sig ansvaret (men tillägger att han trodde vissa individer kunde klara av sitt jobb).

Så, ekonomiskt är det löst men ändock.
Vem stod här i värmen och sanerade hela torsdagen? Alla maskiner, köket, lagret, varor, skyltmaterial, allt.

Här har vi el Kaffekvarn:



Jag tog mig ledigt fredag lördag och har tillbringat röven vid vår sjö i skogen. med barn, man och hund.


Iaf.

Idag har jag fyllt på med nya fräscha varor, har ni sett sötare chokladessertformar?



Och dom här. Dom här gott folk är mina nya favoriter.
Lakrits i youghurt. Så fantastiskt goda!




För att inte tala om dom här! Äntligen! Jag som hetsåt rotfruktschipsen från ica har nu hittat egna att sälja (äta),
grönskaschips, gott till sista slicken!



Å så kanderad ingefära. Hur gott som helst.
Det är ju försent för beach 2010 så why not liksom?

Nåväl.


Förövrigt vill jag säga att jag älskar min bror!!! Ja den yngre. Eller ja. Båda men idag
ligger den yngre på plus! Han har inte bara fixat mitt spanska härliga fullblod så jag kan köra med det igen
han har även fix installeringen av min nya stereo till dito, den gamla drog sin sista suck förra veckan.
Jag var när att pussa honom men insåg han inte skulle uppskatta det på det sättet som jag skulle önska
så jag lät bli. Bara det borde ha gjort att han förstod hur glad jag var!

Min man ligger också lite på plus, han verkade shettisar häromdagen. Det är ingen njutning för en knäondad försliten hovslagare.  Verka på knä i skogshage.

Men, som jag brukar säga, som man ligger får man bädda.

=)

Puss vänner!

Ekoxen var rödlistad fram till i år, nu har de ökat på sig igen.
Nu vet jag var de utför sin rit.
I en av våra ekar.

Igår satt det inte mindre än 6 par ( som vi såg) dvs 12 stycken
ekoxar i en och samma ek (gruppsex?) och idkade könsumgänge.

Jag försökte fota men det var så innihelvete med mygg så det blev inte bra.

Jag säger ju att vårt lilla torp med tillhörande mark är ett kvarglömt eget litet ekosystem,
skulle vi bjuda hit några sånadär natursnubbar skulle vi med all säkerthet bli fridlysta hela bunten.
Naturreservat. Så vår mark inte blir värd ett skit.
Därför avstår jag från att ringa ngn, jag vill kunna fortsätta utrota småkryp som säkert tros vara utdöda sen deccenier men som tror de bor inne i mitt hus! Likväl vill jag att min man ska kunna hugga ved så jag kan ha
behagliga 23 grader på vintern.

Men visst är det märkligt att alla jävla kryp måste bo just där jag bor?
Sen måste jag säga att det är ngt speciellt med torpet, jag som avskyr blommor
och annat grönt som skall hållas i schakt och framförallt vidliv har inte lyckats dödat en enda blomma sen vi flyttade in. Inte ens pelargonerna vi mot mitt motstånd fick tidigt i våras.
Jag som avskyr pelargoner, de bara vissnar och är fula.
Mina blommar som kastruller och mina tomater ger frukt, potatisen frodas, vitlöken är snart klar, isbergssalladen är suverän, kålrötterna ser ut att växa bra, kryddorna växer och äts.

Det är nåt här i jorden, det är det, den saken är klar.










Och det här. Alltså de fick gå en stund i storhagen när jag kom hem igårkväll,
gräset är så högt så när de betar syns de inte. Hörde bara hur det fnös och frustades nånstansifrån.
Här kollar dunder upp och tar en nypa luft innan han dyker ner igen.
Så söta!

så har jag tänkt om.

Jag hade glömt jag älskar Dave i smyg...eller jävligt öppet.
Jag har ett frikort på honom.
Och att han nu har varit så förnuftig nog att slå sig ihop med
Josh Homme gör ju saken inte ett dugg sämre!
Han är så vacker!

Ackackack vad jag ska rålyssna på hemvägen.
I löve ha lång bilfärd ibland.


Till er att roa sig med sålänge: Fresh pots (vi har ett gemensamt intresse..)

På återseende!

sånadär Pappalångben?
Vad heter såna i verkligheten?

Hade en sån i fönstret idag och då slog det mig jag inte
vet.

Inatt har jag varit vaken i flera timmar pga myggjävlarna
och så kunde jag inte sluta störa mig på det bittra slutet på filmen
Into the wild. Har ni inte sett den och tänker göra det så läs inte längre.

Alltså det är en verklighetsbaserad film om en snubbe som drar ut i
totala vildmarken i Alaska, alltså ingen kontakt med omvärlden på ngt sätt.
Han tillbringar månader där ute och allt är på topp tills han råkar missta sig på
en växt och äter en giftig och tillslut dör han av det.
Han är inthemiddleofnowere, har inte sett en människa på flera månader, kanske år.
Och så två veckor efter hans död hittas hans kropp av ett par älgjaktare.

Är inte det ironiskt?
Det stör mig.

Och det är på riktigt.
Inte ngn som hittat på ett snöpligt slut.