Vardagsglädje
Är ju när mannen börjar irra ute, vi ser honom gå upp till hästhuset, katthuset, vedboden, "lekstugan" (förråd) ser förvirrad ut jag ropar genom fönstret frågar wtf han håller på med?
- Var är motorsågen?
Här går det ju inte låta bli svara spydigt, hur gärna man än vill låta bli.
- Ojdå, jag vet inte vart jag la den när jag hade den sist, svarar jag (som möjligtvis enbart nuddar den när jag ska göra plats för ngt annat).
-Men herregud M, den ligger ju i bilen.
Hur jag vet det och VARFÖR jag vet det är ju antagligen den kvinnliga gåtan män har så svårt förstå och även jag. Varför vet jag det och inte han undrar man ju. Kan inte svara på det.
Idag morse (klockan är nu 08:44 men här är morse runt sexsnåret) är första frågan "vart är mina långkalsonger?" - På sin speciella plats, svarar jag (talar som till barnen, ironi. Han fattar men ignorerar, han vill ju ha sina långkalsonger) .
Han går ner i källaren hämtar sina huggarkängor, frågar vart skofettet är.
Här har jag städat vår enda garderob i huset där vi har pryttlar så visst kan jag svara, längst in, längst upp
(fel. Vi har två garderober, men i ett obevakat ögonblick under renoveringen förrförra året var jag gravid och trött och var borta ngn dag varpå männen här tog egna beslut och ställde in Ms vapenskåp i den ena av två graderober. Det är därför män aldrig får ta egna beslut. Jag frågade aldrig "hur tänkte ni här", det var ju så uppenbart de aldrig gjorde det. Tänkte.).
Åter till skofettet.
Han hittar inte.
Jag hittar det i en låda, längst in, längst upp.
-Var är min huggarblus?
Men käre jesus. Här börjar jag undra hur det står till på riktigt.
-Den hänger ju därute, pekar mot hallen på framsidan.
Han går letar. Kommer tillbaks tomhänt.
- Det hänger ngt över, säger jag.
Han hittar.
Jag skrattar så jag tåras när han kommertillbaks med blusen.
Alltså ärligt talat.
Vardagsondska:
Har köpt tio par svarta strumpor till T o S och insåg inte hur jävligt det är nu när alla mina strumpor ligger i deras låda uppe och jag drar på mig strumpor i storlek 32 här nere och svär över när de åker ner över ankeln. Fan.
De ska bara få rosa strumps numer.
Familjen Tajkons;
En häst drar, en går på släp bakom.
Hej Cirkuståg.
Och här är Himpansungen påväg till Narnia:
Vi säger det.
Nu måste vi åka köpa mjöl.
Kommentarer
Postat av: L
jag säger bara det..karlar...
Trackback