Slug. Mer eller mindre.

Ingen fara på taket.
Jag vet precis vad jag ska lägga närmare sjutusen på,
hade ju problem tänka ut vad jag skulle hitta på.
Min bil behöver en ny katalysator.
Gud så skönt, det problemet ur världen liksom!

M beskär fruktträden och funderar på en karriär som
bonsaikonstnär. Helvete vad kalt det är.

Min fjärde trådlösa telefon smällde igår,
den var en vecka gammal.
Nu köper jag inte fler.
Det åskade inte ens här när den smällde av som en
bättre fyrverkeripjäs.
Vi är ändstation och det smäller alltid här.
Strömmen kom inte tillbaks fören halv ett i natt
så som extra grinkukighet fick jag inte se på Per Morberg
igår kväll.
Dampade loss rejält över telefonernas tönterier att inte ens tåla ett
strömavbrott, det slog ju inte ner här för fan. Vad är grejen? Måste man leva
stenåldersliv bara för man inte bor i lägenhet i staaaan?

Så.
Nu ska vi återigen använda oss av telefon i snöre
på heltid, funderar på att plocka fram Ms gamla hederliga gråa med nummerskiva.
Då har vi inte ens knapptelefon.
DrrrrDrrrrrrrrDrrrDrrrrrrrrDrrrDrrrrrr...osv..
Tar ett år att bara slå ett riksnummer.
Dessutom kan man ta ihjäl ev inbrottstjuvar med en sån.
Om nån nu vågar komma hit längre.
Förövrigt hade det varit kul låta barnen lära sig ringa på en sån,
det kan fanimej inte bli felknappat iaf.

Förresten L8, kommer ni i morgon?

Åh vad jag hade velat dra upp den här på Maxi.


Och när jag tänker på Maxi kan jag känna ett sting
av saknad ibland. På frukten hade vi en viss förkärlek
till sötpotatis.
Många undrade varför.


Och för dig som inte är så berest i örternas värld ska jag hjälpa till på traven.
Här är sötpotatisen. I sin bästa form.

Och nu vart det höst.
Har svårt föreställa mig sol&värme som faktiskt brukar komma i augusti.
Tappat sugen.

Jobbar idag, behövde komma hemifrån, behövde choklad.
Den kombinationen hittar man ju här.

Angående det här stämmer det inte längre.
Måste ha haft ngn svacka.
Har klänning igen.

Bra saker är att det är rätt gött inse isbergssalladen, tomaterna,
potatisen, köttet, persiljan på tallriken kommer allt från vårt land
(nåväl, grisen är dräpt i skogen). Mer ekologiskt kan det knappast bli.
Om man inte räknar mig som en sorts roundup mot sniglar.
Vi har vinbärssnäckor i ett helvetiskt antal och de tuggar i sig min roccula, isberg och grönsallad.
Jag slänger dom långt som satan när jag hittar dom i landet. Har nu lagt ut tomatblast som jag hört ska
stoppa eländet. Mördarsniglar my ass!
Dom här husvagnssniglarna är minst lika hopplösa.


Hursomhelst.

Dagarna liksom trillar förbi.
Röjande man i skogen gör ingen glad så vi åker och lunchar i skogen
och passar på att hämta hem lite svamp i samma veva.
Min bil har gått i sönder. Eller, det lyser en motorlampa som HOTAR om massförsörelse
under motorhuven. Kanske är det ett tändstift som hotar med självmordsbombning, kanske är det 
minus som varit otrogen mot plus och nu hotar hela batteriet gå i terapi om de inte löser problemet.
Kör därför Pappamobil.
Förjävlig att kliva upp i med kjol.

Har heller inte sovit mer än 40 minuter i sträck de senaste fem nätterna och känner min kropp
snart tappar koncepten helt.

Så här hade vi det för några dagar sen:

Först gången vid sjön för Bejbis, vår hemliga strand mitt i skogen.
Alltid ensamma. Åh så hönt!


Bejbis ligger tryggt under ett paraply och ger ingen chans till tveksamhet över
vem som äger detta. Släppte det inte en gång.


T&S på varma bergshällar.
Jo, det var sol innan alla moln dök upp.

Joårasåatte.

Nu måste jag nog äta lunch, svälten är nära.

Skulle skriva ngt bra idag men jag kan inta minnas vad det var.

tre av dessa här och en av svart färg.




Hur många ville ni ha?
Två kaniner kan ingå.

Ska avveckla djurfarmen, det räcker med resten av grönavågaretemat.



Funderar på en PRE istället som kan beta gräset.
Det räknas väl inte som djurliv? Det är ju ett konststycke häst.

Jag knarkar det.

Vi har än engång tillbringat en natt på sjukhuset med Bejbis
som i tisdagskväll, precis innan vi skulle sova, slutade andas.
Jag skakade liv i henne inte en gång utan flera och vi åker
naturligvis de sex milen till smitthärden Sjukhuset.

Vi sover i ett av rummen på kliniken och jag ÄCKLAS av alla
bakterier och bassilusker som finns överallt och får lite ångest
och dampar loss mitt i natten och det enda vi vill är att ta barnet och
åka hem, inte sova på ett rum med uppkopplat barn och sunkiga sängkläder.
3*2m rum klär oss inte längre.
Nu får det räcka!

Summan av kardemumman då, vi är hemma nu, barnet andas, om än rossligt men
det har hon ju gjort de senaste fem månaderna, Mammamultiuse går och handdesinfekterar
ständigt och en doft av sprit ligger tung över huset.



Hur skulle de här sitta nu?

Its not THAT bad.

Stort steg för mänskligheten.

Jag har kommit i mina favoritjeans!
Lät alla i min väg höra det igår.

Jag är nöjd.
Efter mitt hårda slit och avhållsamhet från allt.
...
Ellerhur.

Firade med choklad.
Inget nytt på den fronten.

Nu tar vi ledigt va?

Kokade ett ägg jag tänkte förgylla min lunchmacka med
men när jag skalat det och skulle skiva upp det kom jag och
tänka på den där artikeln jag läste om tjejen som fick en livs levande
kyckling på köksbordet när hon skulle koka sitt ägg.

Och så höll jag på att kräkas lite och så slängde jag det.
Ägget.

Rågbröd med honung funkar fint.

jävla kaninerna.
Jag tror fan det är nån som
har gett dom ngt.

Har skjutit fast en pressening över burens baksida för de ska
slippa få en genomsur bur, och för att jag ska slippa mocka ur
dyngsurt spån varje dag tänkte jag idag spänna ut plasten lite så
det blev som ett litet farstutak.
Jag är så snäll och påhittig.
Dom är påhittigare.
Nu kryper dom under plasten på burnocken och leker kurragömma med varann
och springer över mitt lilla tak (fäst med klädnypor) och hoppar sen ner på varann och tokspringer runt runt
och sen börar dom om.

Problemet?

Dom river av plasten och välter nästan kompostgallerstaketet (där klädnyporna är fästa).
Så nu har dom inget tak längre.

Så går det, talade jag om när jag gick.
Skit på dig kärring, hörde jag nån ropa.

Plockade årets första kantareller igår.
Det var inte äckligt.

Här är dagens Malt Whisky:


Här är dagens kurva:


Dagens isberg:


Och dagens bok. Mycket bra fö.
Inte bara som sängupphöjare.



Nu brödbak.

Igår påväg in till stan med hela bilen full med ungar kör vi förbi grannbonden
vars fru förtvivlat försöker hålla en förrymd liten tjur från vägen.

Mammmamultiuse kliver ur, tar av sig sina små sandaletter och kliver i de gröna höga Tretornen.
Luktade sen koblaja resten av dagen.

Jag ser det som en början på min återuppbyggnad av min goda karma.

Förra veckan kan gå till den värsta i livet hittills.
Efter ännu fler besök på barnkliniken för den aldrig sinande
förkylningen/hostan/luftrörsinflammationen har vi åkt fram och tillbaks för
nya provtagningar, ny medicinering, mer medicinering.

Jag har hoppats det skulle vara bakteriellt varje gång så man kan sätta in
antibiotika och tjopp! Its gone! Istället blir vi uppringda efter besök nr Otaligt
och Dr Erik (som jag fö inte gillade alls sen vi låg inne för RS) talade minsann om att
de vita blodkropparna var i dåligt antal och vi måste ta mer och fler prover så inte ryggmärgen
slutat producera..bla bla bla. Kontentan: Vi måste se så det inte är leukemi.
I fyra dagar fick vi vänta för den senaste viruset skulle hinna sjappa av lite innan de nya proverna skulle tas.
Jag kan säga att dagar har aldrig gått så sakta.

Nu visade det sig då att Bejbis hade ätit upp viruset och proverna var goda med viss reservation på
crp och sänka, men hon är ju fortfarande dålig så det vore märkligt annars. Men hur det än är så är luftvägsinflammationer och astma att föredra framför L-ordet. Alltid.

Så nu kan vi andas ut till nästa tur.
Ibland undrar jag ändå varför mitt barn ska straffas för mina synder?
Hon har varit sjuk fyra månader av sina sex fyllda.

Nåväl.
Vi har visst fått kattungar igen.

Nån?