Slug. Mer eller mindre.

älskar den här!

Sjunger hela vägen från Törpet till Hålan.


Och tillbaks.

Alltså.
Ze Dog.
Ze little dög.

Rullar ogenerat i hästarnas hö,
oförmögen att förstå att bakåtstrukna öron
är ett bra sätt haja man bör hålla sig borta.
Hänga desamma i svansarna med hovar viftandes
som tecken på att avägsna sig är slugaste valet
går Ze Dog totalt förbi. När matte närmar sig gör han
fridyk med sving in i lösdriftens halmmjukabotten och åmar sig som en säl
i Slottskogen.

Avslutar kvällsgörat med att stjäla borsten och rusa hela vägen ner till
huset för att se så söt och oskyldig ut man kan göra med en borste vid sidan.

Alltså.
Det är HUSSES HUND!!!

Spänning nu; ska det bli en vabbvecka till?
Ja? Nej?
Vi följer snorets utveckling eller avstannande med fasa.

Välkommen till alla föräldrars eviga fight mot Fru Virus.

Blevo ömma samma sekund jag slog ner röven i sadeln.
Varför känns de alltid som blödande öppna sår dagen efter?

Hursomhelst var vi ute på en fantastisk långlång tur i knoppande skog
och mjuka vägar och pratade om allt vi inte hunnit prata färdigt om
de senaste veckorna.

Sen kommer den här hem till mig till helgen:

Ja suddig men eländet vägrade stå still.
Lilla Luci.
e.Sambesi 2ue.Gauguin de Lully
Vi får väl se hur länge mina ben är intakta.

Sen försöker jag få till hämtandet av häst i Dalarna.
Det är långt när man börjar räkna mil med släp bakom bilen.
Det blir för lång restid.
Det känns som ett stort problem just nu.

Vad M säger?
Vet inte. Har inte talat om det än.

Nu är det äntligen en hemmadag.
Puss!

För att citera L8.

Idag vankas det kvalitetstid! Det var på tiiiden!
Jobba först, Tina sedan.
Det lär bli en lång tur i skogen om jag känner oss rätt.
Eftersom jag inte varit där och suttit på hästen på ett antal veckor
blir det alltså enbart skritt då hon inte rids annars (det är bara jag som
vågar sätta lårbenshalsen till).
Men ÅHHH vad skönt det ska bli, vi har inte haft en färdigtalad konversation
sen jag minns inte när. Det är alltid "nåtannat" ivägen.

Ms bästa kompis kommer upp från skåneland med sina döttarar idag men
jag har gjort upp med mitt samvete och väljer Virvhult. Fan.
Vi får ju aldrig till det annars.
Då får de dessutom tillfälle att umgås och tala ostört hemma på Torpet
(vad män nu kan ha att tala om) (Ja. Ironi. Haha.).

Min vän NN har varit på nya äventyr i singelträsket och sist
försökte hon avstå ett hångel.
Och vad hindrade dig från att avstå NN?
-Han var så bra.

....

Ja jävlar.
Är det konstigt man skrattar.
Du förstår inte själv hur kul du är.


Förövrigt har jag efter lång och inte svår väntan skaffat mig ett konto på fejjan,
fast jag vågat vägra så länge. Och det har också varit ohyggligt underhållande vill jag påstå.
Ja, inte väntan utan upptäckten av hur alla människor jag inte sett på eoner ser ut och har hamnat!

Så här ser jag ut när jag åker skruttibangbil;

Ser ut som jag har åttiotalsfrippa. Har jag inte. Trasslet är uppsatt.

Har jag en jääävla tur får jag en ny närmsta veckan. Ja bil då.
Det är lite halvsaggigt att åka omkring i en halvtfungerande bil,
jag längtar lite normalitet gällande bil igen.

Tills dess!

Pöss!

Fuck vad vi är sjuka hela jävla tiden, dessa förkylningar tar knäcken på vilken sk planering som helst.

Nu är vi tillbaks på inhalationsstadiet igen, de större avkommorna kommer hem med nya snorsjukor från smitthärden Skolan. Jag hatar folk som skickar sina sjuka barn till institutioner såsom skola, dagis, förskola osv osv och går till jobbet med inställningen "de får ringa om det blir värre". 
Ju högre upp i samhällsskicket man kommer ju nonchalantare inställning till sina sjuka barn. Jobbet framförallt!
Fördomsfull? Jag? Som fan! Jag minns inte i vilken tidning det var men de ställde frågor till ledande politiker och annat högt uppsatt folk hur de gjorde när deras barn var sjuka och alla, ALLA, svarade att de lämnade på dagis även barnen hade feber. Alltså ärligt talat. Hur kan man leva med sig själv? 


Gud så bitter jag låter, det är jag inte. Eller jaja, det är jag ju men inte på det här. Jag är tacksam så länge vi slipper ligga inlåsta på Hukhuset och/eller bli begåvade med magsjuka.
Tack för det! Hemma bäst och helst inte böjd över en toalettstol.

However.

Nu ligger vi efter med allt och jag som skulle börjat jobba i tisdags har skjutit massor framför mig och nu är det bara en enda röra av allt och då jobbet inkluderar lördagar blir det ju liksom bara söndagen kvar att göra "allt det där". Veden. Hundgården. Vårat avloppssystem som måste grävas upp och om. Trappräcket.
Tre av ovan saker görs inte i en handvändning precis och med fulla jobbveckor blir det knappt.

Jag blev trött.



Och hästeriet? När ska jag få hästa? Va?
Jag måste antagligen bli hemmafru trots allt.
Ska samtidigt skaffa barnflicka, trädgårdspillare, städerska och poolskötare.


Har förövrigt jordens kanske mest skrämmande tights på mig.
'Ringring' -Hallå?  -Åttiotalet vill ha sina brallor tillbaks.
Ärligt.
Jag känner mig så ute så jag måste vara på.
De är helt nya så det kan inte vara antikvärde på dom ens.
Jag tvekade när jag köpte dom då jag bara för några veckor sedan rått skrattade
åt en, låt mig säga kvinna för att inte uttrycka mig illa, butiksinnehavare längre ner på gatan
när hon klev runt i ett par storblommiga tights som nån kvarleva från -87.

Mina lår dallrar av skam.

(Min mage av tacksamhet för slippa bli inträngd i mina jeans, sprängde gylfen på mina favoritjeans förra veckan. M frågade snabbt "vad var det?" åt lätet. Jag satt kvar stilla och svarade "inget". Nån gräns på förnedringen får det ju finnas.)
 

Senaste dryga veckan i korthet:
Mina pantyhose gick isönder när  jag jobbade sist. Normalt hade jag ju skrivit erotikdödare, men just de här är faktiskt rätt kul! Ska fix bild. Amatörjag har ju både vant mig av gå i högklackat och i nylonbyxor så slet sönder brallorna och har ont i fötterna. Så går det när man är hemma på landet för länge.
Tack L8 som stack handlade nya.

Har fö ett jack i övre delen av pannan, fick en jävla traktordörr uppflygandes i huvudet.
Jävla bonnläppar som inte stänger dörrarna. " Du kanske kan titta upp när du går" Sa M.
Men fuckoff sa jag och höll på att svimma av smällen.

Var ute på långtur med barnen på häst och jag, jag fick gå. Upp och ner för steniga höjder och genom vilda körsbärshagen och fram kommer vi till en långlång spikrak gräsbevuxen väg omgiven av hassel som gick ihop över huvudena på oss. Ponnysarna taktade hetsigt och jag fick hålla i, de hade fallit i grav galopp om jag släpt. Själv fick jag grava abstinensbesvär och måste nu fix häst.  Lucia kommer så fort jag orkar hämta. Jag orkar! Men jag vet det finns risk för lårbenshalsbrott i vårglädjen. Men snart. Den där vägen står och skriker på mig i sin ensamma rakhet.

Den här veckan skolar jag in Himpansungen på dagis och som vanligt (jag vet, Jag VET. JAg VEEEEEET.) kräks jag (mentalt) av dagislokaler och får ilningar av äckel av alla basilusker som frodas där inne bland allt snor och otvättade händer. Numer ska man vara närvarnde tre hela dagar och sen bara tjipptjipp lämna fjärde dagen.
Inte min melodi. Vad hände med korta stunder och korta frånvarotider av vuxen som smyger undan?
Dessutom förundras jag av tanken att de som arbetar som dagisfröknar (jaja förskolelärare då) lämnar sina egna barn på annat dagis och sen åker och tar hand om andras ungar. Jag kan bara inte haja det.
MEN givetvis är vi ju tacksamma för det och de verkar vara bra där hon ska gå. Men ändock känns det fel lämna sina barn (i det här fallet bara ett) på ett ställe jag själv får använda hela min självbevarelsedrift (no comments) för att kunna uthärda vistas på några timmar.
Känns inte bra. Och betänk då att detta inte är mitt första barn, det borde vara enklare den här gången. Och kanske är det det då vi nu vet hur allt det praktiska funkar och man är mer laidback men ändå!!

Hursomhelst.

Nu måste jag gå och fylla på vatten till hästarna. Sen dagis.


Jo men också! Vi var på Mia Skäringers "Dyngkåt och hur helig somhelst" i torsdags, Lotta och jag. Och om ni bara förstod en bråkdel över hur bra det var skulle ni göra allt för att få tag på biljetter.
Ingen överdrift, snarare en underdrift. Det var fantastiskt!

Hinner inte leta mer men HÄR kan ni läsa om det hele. Och HÄR.
Och HÄR.
Puss!