Slug. Mer eller mindre.

precis nu. Det är inget annat som ältas i telefonsamtal
och skjuts hit och dit och bla bla bla.
Familyshit helt enkelt.

Jordens snöoväder drar in lagom till vår resa till
Estocholmo y begravning.
Jag är inte förvånad.

Och varför gapar vår soptunna som ett hajgap full av
surfare utan ben varje gång det är två dagar kvar tills
supptunnemannen kommer och tömmer den?
Det går fort på slutet liksom.


Vi säger så.

Det flyter på i samma anda.
Min bonusfar ligger nu på IVA.

Min mormors begravning hålls nästa vecka.
Min mor kom just från Fonus när hon fick samtal från sjukhuset.

Det går jävligt bra just nu.

Så mycket telefjonsamtal, så mycket oreda och så lite verkan.
Gud så segdraget allt är.

Positivt igår, ställde mig på vågen i sjukhusrummet och som vanligt tänkte jag mig säga att "oj vad Himpansungen väger mycket, minst 20 kg!" när jag insåg att när jag dragit bort hennes 10kgs tyngd var jag nere på normalvikt.
Tjohoo! tänkte jag först. Sen kom jag på att jag ÄNDÅ inte kommer i mina jeans.

Vad är grejen med det?
Har mitt fett utvecklats till såndär bubbelplast, dvs väger inget men är ohyggligt skrymande?
Måste kanske tala om för mina jeans att jag SKA passa i dom enligt beräkning. Då kanske de släpper till!
Mysteriet fortsätter.

Har glömt tala om historien om vårt nygrävda avloppssystem som funkar sådär, ska utveckla vid senare tillfälle. Men då det bubblar i köksslasken så fort ngn spolar i ngn kran alt toalett, diskmaskin osv så förväntar jag mig en kaskad av bajsvatten i fontänformation ur ngn av avloppen (vad fan heter det, de där på golvet? Min hjärna är helt slö) i källaren. Har vi riktigt tur kanske det står en fontän i köket också!
Inget överraskar mig längre.
Inget.
Try me.

Igår gav min bil upp på färd och numer är tiden förbi för slugen.
Min finafina bil. Inte en rostfläck. Har startat varenda jävla gång jag vridit på
nyckeln. Den har tagit mig på många äventyr, fler än vad bör talas om.

Jag kan acceptera att den dragit sista sucken och gått i taket men det som sticker är
alla jävla små sönderrostade Nissan micra, Toyota osvosv som susar förbi med konstiga
läten från1980nåt och funkar.
Min finafina blanka röda -01a bara står och glänser i sin död.

Det är inte rättvist!
Jag säger ju jag skulle ha valt en bilmekaniker framför hovslagare.
I SYNNERHET nu när jag inte ens har häst.
Men han är ju fin .

E frågade om Himpansungen talade än, hon var övertygad ett av de första orden blir kuk.
Jag tycker kuk är ett bra och användbart ord.
Om spanjorerna använder sig av hora säger jag kuk.
Så vadå?

Har sprängande huvudvärk och det är bara ett jävla pussel att fåihop dagarna nu,
det är inte så praktiskt bo på landet med EN bil med två säten i.

Har varit på sjukhuset med Himpansungen idag för diverse återbesöksskit, hade
Dr Jonaslookalikegardell.

Måste injicera mer kaffe.

Hej.

Se så vackra de är, det spanska fullblodet och helvetesmaskinen.

Vi åker spark mest hela dagarna. Har bett farfar göra en Himpansungelåda att sätta fast på sätet så nu åker vi fortifort i backarna ( jävlar vilken dålig kondis jag har, varje nedförsbacke ska ju tagas åt andra hållet senare).

Har bröd i ugnen, glömmer varje gång att jag måste rengöra ugnsbottnen
och det fullständigt osar åt helvete här.

Har köpt ett nytt rödvin idag, nåt kul måste man få ha som min svägerska sa igår och inspirerade mig till en tur till schyschtembolaget!

Vi diskuterade spanska kraftuttryck igår, jag och M och puta madre eller hijo/a de puta (horunge) är ju smaklöst gentemot mitt eviga helvete och kuk. Å andra sidan är det värsta du kan säga i Spanlandien "jag bajsar i mjölken" ('Me cago en la leche), då är det jävligt illa alltså. Det är smaklöst och äldre ojar sig.

Märkligt det där.


Viktiga tankar i soldattorpet.

Asså.

Igår var jag på massage. Har skjutit på den tiden tre gånger, fick den i present av M när jag fyllde år.
Har en jävulsk träningsvärk idag, hon varnade mig men jag tyckte jag kändes ovanligt mjuk och ostel när hon kavlade sig igenom mig och tog det med en nypa salt.

Hatar när folk har rätt när jag trott ngt annat. Men jag borde ha fattat det när hon sa att det där var på tiden och du är väldigt stel och spänd.
Jag som är så mjuk och skön!
Fö hade hon en helt osannolik historia om hennes sto som dog när hon var ute och red i skogen ( en tiominuterssväng) och hade ett sjuveckors föl hemma i stallet. Bara sådär. Knallfall. Hjärnblödning trodde veterinärerna. Har aldrig hört ngt liknande. Islandshästar trodde jag hade exem, inte hjärnblödningar (Okej. Förlåt).

Iaf. Satte upp en ny tid, jag får helt enkelt unna mig det, jag gör ju inget annat.
Förr skodde M hennes (Fru Massös) hästar och så byttes det tjänster. Och eftersom skoningen är så jävla dyr och hon har tre hästar så blev det ju massage i överflöd. La fram ideen att återuppta det igår. Han var inte lika positivt inställd på upplägget som jag.

Ännyhaow.

Ts ena kanonsto, enda avkomman i sverige med denna högpresternde stam, kastade sitt föl i förrgår.
Det har varit mycket tragik där senaste tiden. Men nu är tre olyckor på rak skedda, nu vänder det.

Och vidare sen:

Min yngsta avkomma säger mamma, pappa och putaputa.
Igår slog det M att hon helt enkelt säger Puta (hora på spanska) som första ord.
När man som M har bott flertalt år i Spanlandien och jag har umgänge som talar Spanjackska så reflekterar man inte så mycket över det där Putamadreuttrycket men rakt översatt till svenska är det inte vackert (hormamma).
Så jag ska försöka hitta ngn finare förklaring.

Li har maginfluensa och det går tydligen på skola och dagis i överflöd.
Jag vägrar! Men hur jävla sjuk blev jag inte sist. Spydde i ett dygn för helvete.
Har aldrig haft sån flunsa förr och har inga planer på att prova igen. Tack men vi hoppar nog över det.
Behöver ingen kickstart på mitt nya smala liv.


Som ngn skrev, jag fortsätter sätta fett med mina chirre (jag älskar ordet chirre, jag vill ha fler såna sköna ord) och sen kommer ni inte skratta åt mitt extra fläsk när det är jag som överlever när vi har nödår! Det var såna som jag som överlevde på stenåldern, ni andra magra jävlar dog som flugor.


Nu ska jag bauka dinkelbröd.

Tja!

eller ngt annat har intagit min späda (...) lekamen. Fryserihjäl och huvudvärkar och vill sova.

Och hur fan tänkte Oskarshamns skolväsende när man la skolstarten idag, en fredag? Tänk de som rest till fjälls/varmlandat/släktträffats och måste ta sig hem för en dagjävel och sen vara ledig helgen. Några som är bittra för de inte får vara lediga själva och då ska ingen vara det (som man känner sig själv känner man andra osv)?

I Högsby börjar inte barnen fören på tisdag.
Men skit i det, barnen är glada och jag var tvungen handla ändå.

Har snöat in på Icas rotsakschips friterade i solrosolja och havssalt. Jag lär inte bli längre och smalare av dom (heller) precis men ackackack så gott. Sötpotatis,  palsternacka, rödbeta y morot.
Prova folk, de är fantastiska!

Nu måste jag gå och peta in pinnar i brasorna.

Puss

03.50 ÄR inte morgon.

Fy fan.  Koffeininjectionerna har bara startat.
Det blir en lång dag.


Jag har en dröm om att låna ut barn och dra till Köpenhamn en helg
och idka syndiga lekar på hotellrummet och äta mat någon annan
lagat på dyra restauranger.

Risken är jag får åka med en annan man då min tillbringar all tid i skogen då det
har blivit dags att hugga. Så i april ngngång kanske det är möjligt.


Tills dess fortsätter vi kliva upp vid fyra och somna vid halv nio.

Ja alltså.
Det HÄR inträffade för ett helt år sen. Det känns lite kluvet.
Känns som en evighet sen samtidigt som tiden har gått så jävla fort.
Sanden i timglaset ökar hastighet i fas med åldern. Skrämmande.

Det har hänt så mycket det här året och det har varit väl intensivt.
Renovera och flytta i samband med födsel och högsäsong på året i jobb är väl ingen hit,
men vissa saker styr man inte över (hantverkargubbar tex). Den här julen har ju varit avsevärt lugnare.
Det är skönt ha ngt jämföra med.
Och tänker jag på den här tiden, 11.08 förra året var det exakt två timmar tills Bejbis (numer under namnet Himpansungen då Bejbis är förlegat när man är ett år) skulle, som M säger, pluppa ut. Just det där pluppet måste jag ha missat då hon fastnade i utgången så att säga. Han är lite ute på tunn is där.

Hörde på radion för ett tag sen en man, som appropå säga fel sak vid fel tillfälle, berättade om när hans första barn skulle komma ut i världen efter fem timmars värkarbete säger högt att "det där gick ju smärtfritt".
.....
Han var ju inte jättepopulär hos sin fru (förståligt) men han hade föreställt sig dygn av lidande men det blev så fel när han skulle uttrycka det.

Iallafall.

Här har vi nyårat i lugn och ro med en Champagnechateauvadåkostarskjortanochhalvabrallan (smakar inte gott ändå) och inte smällt en raket. Fördel att bo på landet där alla inom miltals radie har djur och alltså inte pangar.



Vi har en lo som smyger omkring i trädgården på nätterna vilket jag tycker är trevligt, jag gillar lokatter. Jag har haft förmånen träffa två stycken hittills i mitt liv. Jag träffar hellre lo än varg. Fast hellre varg än gris. Jag gillar inte grisar. Ja de vilda svinen alltså. Jag kan inte äta det längre heller, har förätit mig. Jag längar efter älgkött! Och allt som finns i frysen är vildsvin, lite rådjur och en halv tamgris. Jag har föreslagit vi ska skaffa köttdjur. Jag vill ha nötkött men vägrar köpa i köttdisken. Jag tycker mig må bättre (mentalt) av att äta kött som kommer från djur som levt i frihet eller iaf haft förmånen att leva ute i en hage. Det är inte under några omständigheter försvarbart äta de där plågade grisarna instängda under vidriga förhållanden. Likväl kyckling. Och nötkreatur. En bonde längre ner åt byn till åker jag förbi varje gång jag ska till staden och där står de nu ganska nyanlända små ungdjuren ( de stora åkte innan jul) och i sin lada (nåväl, väggarna är knappt intakta men taket sitter där) och sticker ut sina huvuden genom gallret och äter,äter och äter ensilage ur sin ränna dagarna i ända. Ser inget annat. Kommer aldrig mer ut mer än till rampen till lastbilen som hämtar dom när de är färdiggödda. Jag mår illa varje gång jag åker förbi. Och hur det än är så är det ju vi som konsumenter som tvingar bönderna till den här sortens djurhållning. Storbönder som måste producera i massor för att kunna överleva. Vilket de ändå knappt gör men storskaligheten måste ändå finnas där för de ska få sina eubidrag som de sen ska leva på. 
Vi behöver ju komma tillbaks till den där småskaligheten som fanns förr. Då mådde både människor och djur bättre (oftast).

NÅVÄL!

Idag bakar vi tårta och dinkelbröd. Och eldar. Kallt!

Läste kulturtidningen Aftonbladets ledare häromdagen där Katrine Kielos intervjuade den brittiska högerns Philip Blond. Hans ideer kallas enligt Kielos "Progressiv konservatism". Det är ju som hon (Kielos) skriver skrattretande motsägelsefullt.
Jag har lyckats undgå honom här i min barnledighet men han verkar ju vara den nya högerpolitiske gullegrisen i England. Jag kan som sagt inte uttala mig om honom mer än att jag dömer honom direkt för ovanstående orealistiska ism, men i artikeln har han ändå två poänger, han menar vanligt folk har det sämre nu än nånsin, att vi har citat; "erbjudits kreditkort istället för löneökningar" och att "feminism är det bästa som hänt patriarkatet men att män inte längre tar sitt ansvar. Dvs kvinnorna tar fortfarande hand om hemmet men måste dessutom lönearbeta på en underbetald del av arbetsmarknaden. Männen har däremot kommit undan, de kan få sex och kärlek utan att längre behöva erbjuda trygghet"

Klockrent! Ni kan läsa allt Här.

Jag hoppas framtiden är ljus trots allt. Våra barn kommer ha vett nog att vårda och likvärdställa världen.

Å andra sidan sitter födelsedagsbarnet med pappas kalsonger på huvudet just nu (rena förvisso) så visst finns det uns av tvivel.

Tills dess vänner!