Slug. Mer eller mindre.

Min man är utsatt. Inte helt utan skuld är han dock då han har en tendens att göra saker sen. Jag hatar sen.
Nu är mycket bättre, då är man av med det. Och i kombination med att det inte bara är honom det faller på gör det saker
ännu värre och jag kommer ständigt på nya ämnen att frispela loss över.

Vi renoverar ett hus som beräknas stå färdigt runt årskiftet. Jag beräknas ligga på förlossningen runt årsskiftet. Vi bor inte i huset som renoveras.
Problem ett; jag har ingenstans att boa upp mig. Jag boar i panik ibland när abstinensen är för hög men det är ju bortkastat då jag i stort sett packat ner allt i kartonger.
Problem två; jag tycker fokus på huset ligger på utsidan och jag skiter ärligt talat i utsidan. Jag skiter i räcke till trappen. Gör en trapp alls på insidan så barnen kan komma upp på sina rum!

Telefonkonversation för 20 minuter sen.

Jag: - Jag orolar.
Han: - Var klämmer det?
Jag: - Vet inte.
Han: - Vad är det som klämmer nu?
Jag: - Kommer vi få plats med skötbordet
          till vänster i badrummet?
Han: - Ja.
Jag: - Jaha, men jag vill ha en hylla längs den väggen.
Han: - Ja, det går.
Jag: - Jaha. Vad bra.
Han: - Ja. Var det allt?
Jag: - Mm.
Han: - Vad är det mer?
Jag: - Bordet som står i hallen måste bäras ner.
Han: -Jag gör det när jag kommer hem. Var det något mer?
Jag: - Nä.
Han: - Är allt bra då?
Jag: - Mm.
Han: - Hur är det med Babys?
Jag: - Bra tror jag. Fast nu är den så stilla efter att ha
           dampat loss i flera dagar så nu orolar jag för det.
Han: - Men Slug.
Jag: - Ja. Jaja. Okej, men fortsätt isolera då.
Han: -  Har vi rett ut alla orosmoment?
Jag: - Ja. Jag ringer när jag kommit på nya.
Han: - ......



Jag vill flytta NUUUUUUUUUUUUUU!!!!!!!!!!!!!!!!