I solens sken

är allt fantasiskt härligt varmt och löftesrikt.

Sen kliver man in. Och ser de soldränkta fönstren. Ser fönstren. Ser inte ut genom dem. Fy fan.
Och dammråttorna. Fy fan.

Vi går ut igen till det härliga varma.
Kommer hem när det är mörkt.


Jag får barn som äter varannan timme. Den här gången också.
Dygnet runt.
Köpte tillägg igår för prova byta ut sista målet vid 22 och se
om hon behagar sova längre.
Hon äter med tveksamhet men jag lyckas lirka i nästan
hela flaskans innehåll fast hon bara letar efter den varma invanda mammavärmen.

Vi somnar. Vaknar efter två timmar.

Men jag har testat!

Är trött, har en inflation (den nivån är min humor på..) i ena axeln
och vill ha några hästar.

Nu ska vi fika.

Kommentarer
Postat av: Ulrika

Nu är det ju bara ett barn! Alltså dubbelt så lätt! Eller nått!



Mina barn har inte heller arit några hel natts sovare. Efter Otto var jag så trött att jag somnade när jag red och trillade av. Så du kanske ska vänta med hästarna.

2009-03-01 @ 15:23:29
URL: http://dramahastar.blogspot.com
Postat av: Åsa

Jag borde nog det, ramlar man av i min ålder bryter man lårbenshalsen. Förr dammade man av röven och svor åt hästen.

Allt var bättre förr.

2009-03-02 @ 15:23:18
Postat av: Ulrika

Ju förr dess bättre!

2009-03-02 @ 18:45:07
URL: http://dramahastar.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0